Resdagboken

Las Alpujarras

fredag 8 februari 2019 Capileira, Andalusien, Spanien
  • 329 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Vi har nu hamnat i Capileira. Ja verkligen hamnat,... eller, låt mig ta det från där jag slutade förra gången.

När vi lämnat magsjukorna bakom oss var det inte jättemycket tid kvar i Malaga, trots att vi var där i tre veckor, så det var hög tid att få lite gjort.

På agendan stod exempelvis ” Caminito del Rey”, kungens väg. Vid förra seklets början anlades vattenkraftanläggningar i närheten av el Chorro, och för att möjliggöra transporter till dessa byggdes en led utmed de lodräta klippväggarna. 1921 gick kung Alfonso XIII här för att inviga ytterligare en anläggning, därav namnet. Sedan förföll installationen gradvis, för att till slut benämnas världens farligaste vandringsled och bara locka dödsföraktande äventyrare.

Efter ett antal dödsfall bestämde sig spanska staten för att stänga och restaurera leden och sedan 2015 är den helt säker och ett stort turistmål, men fortfarande i ett otroligt landskap bland djupa raviner. Vi lyckades reservera en ”slot” och fick en riktigt fin halvdag.

Andra nödvändigheter var barrunda, mitt på blanka eftermiddagen, med pinchoslunch, sött Malagavin på uråldriga Antigua Casa de Guardia och sangria på en hotelltakbar med sanslös utsikt över hela staden. (Sen kom Erik på att jag måste flytta bilen, som stod i ett publikt garage, eftersom de skulle städa vårt privata, ha, ha). 

Vi gjorde även återbesök i katedralen la Manquita, den enarmade, som saknar ett torn. Hon höll fortfarande måttet faktiskt, trots att vi sett många både större och pampigare, genom att vara en unik personlighet. Den här gången fick vi även komma upp på taket, något som omintetgjordes under studietiden p.g.a. ett ytterst tillfälligt oväder.

En vandring i Montes de Malaga och lite mer strandhäng, sedan var det dags att dra vidare igen.

Granada hälsade med lite regn och rusk, men annars med en rustik charm som går att ta till sig. Alhambra var till slut precis så pampigt som jag mindes det, det särklassigt pampigaste bygget från det allra sista moriska kungadömet, nasriddynastin, som föll först 1492.

Från Granada till hyrt hus i las Alpujarras, de lägre bergen på Sierra Nevadas sydsida. Här bodde vi riktigt på vischan, så pass att vi fick köra genom ett vattendrag för att komma till huset, men ändå bara tre kilometer från den större orten Órgiva. Eftersom jag trodde att vi skulle frysa här bokade jag bara fem dagar. Vägen vittnade om nyliga regn och oväder, men vi hade 17 grader och brännande sol, varje dag. Det var vår helt enkelt, med blommande mandelträd och tiden kändes kort. Vi gjorde ett par vandringar och på den från Lanjarón trodde vi verkligen att vi skulle nå snön. Det gjorde vi förvisso, fläckvis, men den riktiga snögränsen låg långt bort. Sierra Nevada ligger bara tiotalet mil från kusten, men med skidåkning och högsta toppen Mulhacén,  fastlandsspaniens högsta på 3483 möh.

Så, när de fem dagarna gått och vi hade tre till innan vi ska vara i Almería, ja då bokade vi in oss här i Capileira och sitter nu och tittar på de där 3000-meterstopparna. Imorgon ska vi närma oss lite till, men det är en annan historia.
 

Catrin Johnson
Senast aktiv - från Stockholm, Stockholms län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem