Resdagboken

Dag 51 - Piu Piu Tahi

måndag 7 januari 2019 Milford Sound, Southland, Nya Zeeland
  • 224 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Kia Ora från Piopiotahi (Milford sound)!

Väckning kl 6.15 för att packa ihop mina få tillhörigheter och hänga på låset till frukosten kl 7 för att kunna vara på plats vid dykningen kl. 8. Fick skjuts av mitt hotell så jag slapp rusa och fightas med alla sandflugor på vägen.
Efter diverse pappersarbete som är standard började den stora påklädningen. Först sockor, sen 2 st 3 mm västar och  det en 8 mm våtdräkt med huva och dubbelstängning och så boots och handskar. Man var som en Michelingubbe. 

Vi var 5 tjejer och en kille. Ovanligt! Ännu ovanligare var vårt ursprung. En av de finska tjejerna jag såg igår var en av dem, från Kuopio men multikulturell och snarare världsmedborgare bosatt i Amsterdam och så en drygt 20 årig danska f Jylland, Pauline. Så var det en tjej f NZ o en från Colorado, boende i Belgien och så Max från Montreol. Hans flickvän var också med på båten men tyckte det var för kallt att dyka här.

Det var en helt annorlunda dykupplevelse än jag varit med om tidigare. För det första hade an ingen BC utan det var som en livboj runt flaskan istället. Även regulatorerna var annorlunda. Man hade en lång virad runt huvudet och en kort extra runt halsen. Sen dykdator på armleden och en ficklampa fäst på handen. Sen skulle jag hålla Huvan var som att vara inne i en kokong o man hörde knappt nåt.

Även vattnet är annorlunda. Klipporna stupar rätt ner i fjorden och det är hur djupt som helst så man dyker längs bergsväggen. Högst uppe på vattnet samlas sötvatten från glaciären ovanför. Hur tjockt lager sötvattnet är beror på hur mycket det regnat. Detta sötvatten ser ut som te med en massa kvistar, blad och skräp ovanpå. Så man börjar dyket med att ta sig igenom detta. Där är sikten noll men när efter några meter nådde vi hyfsat klart vatten men det var väldigt mörkt. Korallerna är som vita fjäderskogar, inte sett något liknande. I dessa fjädervippor som kan bli flera meter höga lägger räkor och krabbor ägg som bildar stora klumpar. Fiske är helt förbjudet inne i fjorden sedan 30 år tillbaka så de krabbor och humrar som bor här är enorma. Fiskarna var annorlunda än de jag sett tidigare. Läggs berget växte också någon form av skålformad svamp eller alg.
Första dyket var ganska jobbigt för oss alla för att viktutjämningen fungerar helt annorlunda i kallt vatten än i varmt o h också pga den annorlunda utrustningen så man kände sig lite som nybörjare när man plötsligt sjönk eller steg met än önskat. Andra dyket kändes betydligt stabilare och var roligare på alla sätt o vis då vi såg flera djur då. Det fanns massor småhajar, stora som jättegäddor. De var rätt orädda så man hann titta på dem ordentligt. Såg massor stora humrar och så en säl som plötsligt dök ner framför oss. Tyvärr försvann den lika fort igen.

Mellan dyken fick vi en vegetarisk wrap och så varm dryck. Medan besättningen förberedde utrustningen simmade vi iland till en strand för att bada i ett vattenfall högt som Niagara men smalt. Passade på att åla av mig dräkten så mkt så jag kunde sätta mig i en buske. 
Det fanns ingenstans att duscha efteråt så det var bara att få på sig kläder så fort som möjligt för man var helt djupfryst vid det här laget. Pauline och hennes kompis som väntade medan hon dök sa att jag kunde få åka till Te Anau med dem. Sprang hastigt till terminalen och meddelade bussbolaget att jag inte åker med dem senare på dagen som den trevliga chauffören från igår ordnat så jag skulle kunna göra ifall jag inte fick lift (här i NZ är det jättevanligt att folk liftar). Pauline hade hyrt en halvskruttig billig bil och körde som värst biltjuven samtidigt som hon och kompisen poppade loss till dansk popmusik och pratade oavbrutet. Vi stannade 3 ggr och fotade. Trevligt att kunna se nåt idag, det är verkligen fint. Vid ett av stoppen kom en helt orädd Kea (en NZ alppapegoja som det bara finns 5000 exemplar av) och började slita i dörrarnas gummilister, antenn och vindrutetorkare. Sen hittade han ett plastband att roa sig med. Han måste ha haft DAMP! Kom till Te Anau inte långt efter att bussen skulle ha åkt så jag sparade 2 h på detta sätt. Trevligt m tanke på att det är Thomas sista kväll med oss.

Hela gänget var hemma när jag kom. Mia och Björn hade vandrat 22 km och Thomas hade varit på bio och tagit en sväng längs stranden under min frånvaro. De hade haft en trevlig m kort kväll utan mig och verkade inte ha saknat mig nämnvärt. 

Jag stod länge och värmde mig i duschen, den skönaste på länge. På kvällen gick vi och åt på Redcliff Café, bland de bästa middagarna ute denna resa. Thomas var låg pga sen hemresa imorgon och det närmar sig slutet för oss andra också.
 

Tine Asplund
Senast aktiv - från Manilla, Metro Manila, Filippinerna
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem