Resdagboken

20 oktober: Vandring på Kepler Track och träffa kompisar!

lördag 20 oktober 2018 Te Anau, Southland, Nya Zeeland
  • 140 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

På lördagsmorgonen vaknade jag och Per av väckarklockan kl 05.30 för att förbereda oss inför att åka iväg för att vandra. Vid ca kl 06 tog vi adjö av Ellen och Ludvig, som lite senare skulle bli upphämtade av Toni, och Vilma, som skulle bli hämtad av sin kompis Chiara. 
Jag och Per begav oss av mot Te Anau och laddade upp med frukost på Sandfly café i Te Anau, innan vi åkte vidare, först förbi doc office (,som nästan avrådde oss från att gå Kepler Track)och sedan vidare till Rainbow Reach carpark. Där parkerade vi bilen och inväntade en beställd taxi, som skulle ta oss till Kepler Track carpark, där vi skulle börja vår vandring. När taxin inte hade kommit 9.30 som beställt, ringde jag upp en kvinna, som generat erkände att hon totalt glömt bort vår beställning. Hon var glad att jag ringde och lovade komma så snabbt hon kunde. Ca 20 minuter senare kom hon i sin privata bil, med bla bilbarnstol och fiskespö i bilen, och hämtade upp oss. Hon visade tydligt att hon var  ledsen för missödet... Hon hade varit ute med sin 2-åriga son och fiskat när vi ringde... Hon berättade att det var ett stort evenemang med fisketävlingar idag i sjön intill Te Anau...
Ca 15 minuter senare blev vi avsläppta vid Kepler Track carpark och kunde påbörja vår vandring. Det var klarblå himmel och luften var ljummen, vilket var härligt! Vi vandrade dock mest i skugga då leden gick genom en skog. Efter en knapp timmes vandring i plan terräng började vi få några glimtar av sjön Te Anau, och strax efter nådde vi en fin strand, kallad Brod Bay, där vi tog en kort drickpaus. Efter det fortsatte vi vandringen, som nu ändrade karaktär och började gå uppför berget. Det märktes att vi var i Fiordlands pga att skogen var tät och regnskogsliknande med ormbunkar överallt. Stigning beräknades ta ca 4,5 timmar och stigen slingrade sig som serpentinvägar upp på berget... Det var lite tröttande, men Per var målinriktad och van vid vandring, vilket gjorde att vi följde hans råd med  1 h vandring och sedan paus. Det var jobbigt stundtals, men vi insåg att det gett resultat, då vi efter mindre än 2 timmars vandring såg en skylt, som sa att det bara var 45 minuter kvar till vårt mål; Luxmore hut. Vi blev glatt överraskade och insåg att det gått lite snabbare än vi tänkt. En liten stund senare började vi komma över trädgränsen och en magnifik utsikt öppnade sig framför oss! Det kändes plötsligt lättare att gå och vi kunde även se Luxmore hut, skymta en bit bort. 
Klockan var bara runt lunchtid, men vi passade på att reservera sängar för att säkert få plats inför natten. Efter det åt vi lite lunch. Genom de stora fönsterna kunde vi njuta av det vackra berglandskapet, som vi aldrig kunde se oss mätta på. En finsk tjej satte sig bredvid oss. Hon var blond med blåa ögon och hade en tröja av märket ”haglöfs”, vilket gjorde att vi misstänkte att hon kunde vara från norden. Hon hade även sett våra ryggsäckar med samma märke och tänkt att vi nog var från Sverige eller Finland. Hon var runt 30 år, var väldigt trevlig och berättade bla att hon hade varit i Nya Zeeland ca ett halvår och hade bla jobbat med att plocka kiwifrukt. Nu tog hon sig tid att resa runt och skulle troligen tillbaka till Finland runt jultid igen. 
Efter lunchen tog vi en 10 minuters promenad till en närbelägen grotta, vilken var kul att se, men de våta, slippriga stenarna i grottan gjorde inte besöket så långvarigt. När vi kom tillbaka igen hade fler vandrare kommit och vi insåg att vi var lyckligt lottade som hade fått en sängplats. Vi förstod sedan att vi valt den mest populära helgen på hela året, vilket berodde på att det var långhelg, fint väder och den sista helgen innan ”great walk season” drar igång då man måste boka sängplats och då priserna stiger kraftigt (För en vecka sedan hade det även snöat här och därför troligen inte varit vandringsbart uppe på topparna...). 
Efter en stund lade vi oss lite för att vila och sova. Det var underbart skönt att få lägga upp de trötta benen en stund och ta sig en lur...
När vi kom ned var det fullt med folk, troligen minst 100 personer (!) i gemenskapsrummet och köket. Ett par som hade ansvar för stugan informerade bla om helgens väderförhållanden och sa att det skulle bli blåsigt, men ingen lavinrisk och att vi kunde förvänta  oss mycket folk även i nästa stuga... 
Plötsligt tittade en stor ca 30 cm lång grön fågel, som kallas ”kea”, in genom fönstret, vilken är världens enda alpina papegoja. Den var väldigt nyfiken och verkade veta att det kunde vankas mat vid stugan. Efter information gick vi ut och tittade närmare på den och den var inte det minsta rädd för oss. Någon hade lämnat ett par vandringsstavar utanför ingången, vilket den direkt var framme och började hacka på. Lite senare såg vi en annan kea flyga iväg med en vante... Den smälte helt in i omgivningen med sin gröna kamouflagefärg, men såg att den också var röd då den bredde ut sina stora vingar... Fågeln är inte så populär bland farmare då den kan döda får genom att skada dem med sin vassa näbb.
Vi tog sedan ytterligare en liten promenad upp på en höjd. Efter det åt vi middag bestående av nudlar, torkad bacon och parmesanost, vilket smakade riktigt gott! Det var många backpackers i matsalen och några av dem satte på bla  hiphopmusikmusik, som sedan ljöd resten av kvällen. Lite respektlöst kan jag tycka... 
Det började mörkna strax efter 20.30 och då det kändes det lika bra att gå och lägga sig, eftersom det inte fanns någon elektricitet och allt blev mörkt. Vi sov i ett logement med 54 bäddar och i sängen ovanför Per hade en ung tysk kille sin plats. Han berättade att han reste runt själv i Nya Zeeland under ett år och jobbade lite, liftade och levde mestadels på pasta... 
Ellen och Ludvig blev upphämtade av Toni och barnen på morgonen. De började med att leka hemma hos familjen och åkte sedan till Oreti Beach där de bla lekte på stranden och badade fötterna. Ludvig och Oscar grävde ett hål på stranden, vilket var kul. Lite senare åkte de hem till Grace, Henry och Louie och deras föräldrar(barnen går bla på Waihopaiskolan)där de bla lekte, åt spagetti och köttfärssås och såg på filmen ”Sing” tillsammans. 
Vilma blev även hon upphämtad på morgonen, men av Chiara och hennes familj. De åkte in till stan’ och åt lunch tillsammans med familjen och hennes morfar och morfars bror som var på besök. 
 

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem