Resdagboken

Äntligen en dag på stranden! E va vi hade sagt om inte....

söndag 7 oktober 2012 Village Court, Port Dickson, Negeri Sembilan, Malaysia
  • 754 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Vi har hunnit med att spana runt ordentlig i staden, tittat på det underbart vackra vattenspelet som finns utanför twintowers och varit nästan 400m över staden i utkikstornet. Bråkat med en chaufför som försökte lura oss på mycket pengar och varit på zoot som jag antagligen kommer volontära på.
Spenderat några kvällar på taket på hostelet och förgäves letat efter god mat att äta. Slutresultat, det finns inte, vart vi än går, billiga, dyrare, gatan, hostelet maten är helt enkelt inge bra här och både jag och Nicke tycker desamma.

Allafall, på hostelet erbjuder dem att ta resenärer till en strand som ligger 2timmar bort och det ska kosta ca 260ringit för oss båda. Vi googlade och bestämde oss att ta oss dit på egen hand, billigare och trevligare.
Först behövde vi ta "stadståget" som tog 10min och tog oss in till centrum där det vanliga tåget väntade. Köpte biljetter och hoppade på. Tåget var fullt av ac, så mkt att vi satt och frös haha och tog över 1h. När vi väl kom fram började taxichauförrerna hussla med oss om alldeles för dyra priser men vi gick och åt med tro om att vi hade gott om tid då vi "typ" va framme.. Efter maten fråga vi servitören som sa att vi behövde gå bort till bussterminalen och åka buss i ca 30min. Vi hade räknat med att det skulle vara närmare, men ok då var det ju bara att göra så, och vi hade ju gott om tid.
Bort och hoppa på bussen som tog... över en timma.. Ok men vi hade ju gott om tid så det var lugnt, även om man nu började känna lite irritation. Går av i Port Dickson och vi har ju sett havet på vägen så vi antog vi va precis där.
Då börjar nästa taxigubbar att hussla med oss och tog rejäla överpriser för att ta oss till stranden som vi såg precis lite längre bort. Men vi har ju gott om tid och fast det är säkert närmare 40grader och vi är utan solkräm, så tyckte vi ju att vi fortfarande hade gott om tid. Så vi började gå och gå och gå och gå och gå... När nästan 2h hade gått och vi hade avverkat den största delen av strandremsan på 16km och vi bara hade gått förbi öde spökhotell och nerskräpade stränder med skyltar "swimming forbidden" och någon enstaka indones som vågade sig i det absolut inte klarblåa eller genomskinliga vattnet, utan smutsiga gråbruna vattnet, så fanns det inte så mycket tålamod kvar hos Nina och vi hade inte längre så gott om tid. Självklart hade vi hunnit bränna oss och bli lite halvless, även om min fina älskling har ett himla bra tålamod och lyckades sjukt bra att inte få mig att explodera av lesshet, värmeslag och besvikelse.
Svettiga badsugna och less, fick vi gå och dippa tårna i vattnet i två timmar, tills vi tillslut gav upp och bestämde oss för att gå till hotellet vi såg framför oss, så att dem kunde ringa en taxi tillbaka åt oss.
En taxi ringde dem, men nu var det ju bara så att vi hade turen att hamna på ett av VÄRLDENS lyxigaste (jag menar det, dem hade diplom på väggen å allt) hotell och för att komma till receptionen var vi tvugna att gå igenom hela detta resort, med TRE STORA rena, svalkande underbara pooler där en och annan låg och plaskade, lyxiga bungalows och lägenheter, tillsammans med ni vill inte veta hur mycket annat lyxigt.
Då gick min gräns och det var fan längesen jag var SÅ bitter på någon som på dessa rika människor just då haha.. Det var iallafall bara att stå ut tills taxin kom, suck..
Den kom tillslut och vi satte oss och åkte tillbaka till bussstationen, där hoppa vi på bussen och småskrattade lite om dagen, det kunde ju varit värre och vi hade ju faktiskt gott om tid...
Då råkade det ju bara bli så att när chauffören började köra (vi satt längst fram), så dröjde det inte många minuter innan Nicke sa att han skulle bli väldigt överraskad om vi tog oss hela vägen tillbaka till KL då det var något fel på kopplingen och chauffören höll på att bränna upp den så som han körde. " I have faith!" sa jag och tyckte att han kör nog alltid så och vet vad han gör... Men mycket rätt hade Nicke då bussen sakta sakta avtog fart halvvägs till KL och chauffören inte hade nån aning om vad som höll på att hända. Han fick stanna bussen och ringde ett samtal.. Nicke kan ju sin grej och tillsammans med, ljudet, den brända kopplingslukten och chaufförens klumpiga sätt att köra, så visst hamna vi strandade i en full buss på motorvägen. DEt var ju bara att skratta och gå ut och hejda en taxi, som tog oss in till stan.

Det tog oss jäkligt mycket längre tid än förväntat, kostade oss mycket mer pengar och vi fick inget underbart dopp på stranden, men va gör det. Vi är ju I malaysia, ger oss av till Bali i morron bitti och äventyr är ju vad resor is all about!!!! :)

Nina Markov
Senast aktiv - från Göteborg, Västra Götalands län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem