Resdagboken

Extrem tur i oturen

måndag 14 maj 2012 Tofo Beach, Inhambane, Moçambique
  • 465 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

I lördagskväll var jag med i en bussolycka. Jag och Jenny satt i bussen mellan Napula och Inhambane. Det var en vanlig stor buss och den körde direkt. Sammanlagt skulle vi komma att sitta i den bussen 23 timmar och 30 minuter innan den kraschade. Det gjorde även busschauffören. Det var mörkt, klockan var strax efter nio och jag lyssnade på Mumford and sons på min iphone. Plötsligt tar Jenny tag i min hand och säger nejnejnejnej. Först då ser jag vad som är påväg att hända. Vi sitter precis bakom chauffören. Förmodligen ser inte han vägarbetet som sker på vår sida av vägen, det gjorde nog ingen av oss. När han väl ser det trampar han ner bromsen så hårt det går,svänger över på andra sidan av vägen och mister kontroll över bussen, som vid det här läget i vänd i fel riktgning, alltså den riktningen vi kom ifrån. Bussen voltar nästan ett helt varv vilket innebär att när allt stannat ligger bussen ner, med sidan vi satt på mot marken. Allt det här vet jag, eftersom vi satt efteråt, Jenny och jag, och gick igenom olyckan. Men när allt hände gick det så snabbt att jag, när jag fattat att vi skulle krascha, redan låg på ryggen mot marken. Jag var medveten om att jag flög, för under tiden som jag gjorde det tänkte jag att det aldrig tar slut. Sen landade jag hårt, och folk landade hårt över mig. Jag hörde Jenny ropa mitt namn och sträckte upp handen så att hon kunde dra upp mig. Vi klarade oss lyckligvis nog utan skador båda två. Hon stukade foten rejält, jag fick ett mindre skärsår på foten. Förutom det har vi båda ganska ont i ryggen och jag för min del i nacken, eftersom någon landade på den. Men vi klarade oss fint.

När vi stod upp i bussen båda två såg vi vilken totalkatastrof det var. Folk och väskor låg överallt. Jag insåg att min telefon var borta och började leta efter den, eftersom det var enda stället jag hade numret till Mari-zanne på. Mina händer darrade otroligt mycket och jag hade svårt att gripa tag i något, men tillslut hittade jag den, fem säten bakom det vi från början suttit på. Eftersom jag hade telefonen i batterifodralet jag fick av pappa i present så klarade sig telefonen utan en enda repa! Tack pappa!

Vi gick ut från bussen och ringde Mari-Zanne. Hon och Gerrard slängde sig i bilen och skulle vara på olycksplatsen ca 1.5 timma senare. Vid det här laget kunde jag och Jenny slappna av. Vi satt oss ned och kollade på busseländet medan vi tänkte vilken otrolig tur vi hade haft, och hur otroligt glada vi är att vi inte skadade oss. Vi tänkte också på vilket bra system vi har i europa, för varken polis eller ambulans syntes till. Ambulasen kom efter lång tid för att hämta de som skadats allvarligt, och polisen kom för att säga att de skulla fixa skjuts till alla in till Inhambane. När vi åkte därifrån, efter ca 2.5 timmar senare (Gerrard var tvungen att kämpa som galen för att få ut våra väskor) satt alla fortfarande kvar och väntade i kylan.

Vi mår bra, som sagt. Vi blir väldigt bra omhändertagna här i Barra, med god mat och strandhäng. Det går ingen nöd på oss, tro mig. Så till alla er där hemma: Oroa er inte. Jag mår bra och min kropp är stark och återhämtar sig snabbt. Imorgon kommer det nog bara kännas som träningsverk och dagen efter det kommer jag nog inte känna någonting alls. Dagarna i Barra/Tofo spenderar jag som jag alltid gjort: Med god mat, solande och badande och med god stämning rakt igenom.

Anna Hjelm
Senast aktiv - från Prag, Tjeckien
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem