Resdagboken
En av sopkvastarna
En av sopkvastarna

The road less travelled, eller en efterlängtad uppdatering

tisdag 29 november 2011 Ouagadougou, Centre, Burkina Faso
  • 640 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Vilken pärs gott folk. Det här har hittills varit den jobbigaste resan jag har varit pâ och igâr kom vi äntligen fram till civilisationen efter nästan en veckas bush campande.

Börjar frân Lomè. Här började magproblemen. Flera personer har sedan dess haft en underlig magvark som yttrar sig som hugg i sidan, svarigheter att andas och smärta under naveln. De som drabbades gick lite framâtböjda ett tag innan den värsta värkan la sig.

Vi packade iaf ihop oss och drog till Grand Popo i Benin där en inte halt fräsch saltvattanpool väntade. Men inte helt fräsch hindrar sällan mig pâ resor sa plums i vattnet. I Grand Popo väntade lite utflykter och jag fastnade för voodooceremonin. Den bjöd pâ jättestora sopkvastar utan kvast som snurrade över gârdsplanen, huttar av sprit, framtrollande av cigaretter och ihjälbitande av kyckling. Bland det underligaste jag har sett. Och spriten smakade inte ens bra.

Dagen efter var det dags att ge sig av den lânga vägen norrut. Men först tog vi en sväng förbi Ganvie; Benins Venedig. For längesen (1700-tal?) var det en stam som var i krig med en annan stam sa den första stammen flyttade ut i vattnet och byggde hus pa pâlar. De hade gatunamn, kyrka, moskè, skola, allt pâ pâlar i vattnet.

Tillbaka till bussandet. Vi körde hela dagen och tog oss till norra Benin. Där fâr vi veta att det är farligt att köra eftersom det har skett mânga beväpnade rân där, sâ vi fick âka i en konvoj genom militärspärrar. Vi överlevde och campade vid en mack pâ säkert omrâde. En vattenpâse (de säljer vatten per pâse här) fick tjäna som dusch.

Morgonen innehöll en överraskning av det mindre trevliga slaget. Spindel, modell lite större, lâg och sov pâ mitt myggnät. Thank god för myggnätet... och för att jag inte var själv i nätet utan pâlitliga Kim kunde studsa bort den. Aja.

Nästa bush camp blev i en by, med inte riktigt lika nyfikna människor. Att vakna efter en bush camp är som att vakna efter en rejäl fylla, inget ser ut som man trodde att det skulle göra när det var mörkt. Ljuset och dagen förde med sig lite safari dâ vi râkat hitta pâ en nationalpark. Men det var inte mycket annat i den parken än en rosa buss med kamerabeväpnade resenärer pâ taket.

Sâ vi tog oss tillbaka till den lilla byn dâ de hade ett vackert vattenfall. Efter en relativt ansträngande klättring uppför och förbi ett fantastiskt fall med en underbar pool nedanför kom vi till ett ännu mer fantastiskt vattenfall med en ännu mer underbar pool (made by nature vill jag pâpeka) nedanför. Där fick vi svalka av oss vägdammet och svetten, och aldrig har ett bad varit skönare... Kan fortfarande komma pâ mig själv med att längta tillbaka dit.

Stärkta av doppet begav vi oss av och hann hela vagen till gränsen. När vi stämplat ut frân Benin fick vi veta att det var 25 km ingemansland till gränsen in till Burkina Faso, att det var väldigt farligt där, och att de inte visste ifall nästa gräns var öppen... Aja, det var väl bara att köra och hoppas pâ det bästa. Och inte stanna för personen som hade fel pâ bilen och behövde hjälp... Sâ var vi i Burkina Faso, och bush campade hos tullen.

Första advent. Kan informera samtliga intresserade om att julmusik inte gör sig som den ska i varma soliga Afrika... Men mysigt var det. Och kvällen, och framkomsten till Ouagadougou, bjöd pâ glögg och pepparkakor. Underbart gott.

Här har vi pool och tvâ bokade rum för dusch och toalett och allmän tillfräschning. Det känns som vi har hamnat i världens lyx efter de senaste dagarna.

Dock solkas glädjen över lyxen av nyheterna frân Mali, nästa land i ordningen. Nio vitingar har blivit kidnappade och en ihjälskjuten. I Timbuktu. Det enda stället pâ hela resan som jag verkligen sâg fram emot. Vi vet inte riktigt hur vi ska lösa dilemmat, eller vilken väg vi ska ta. Men nât Timbuktu lär det inte bli :( Ni fâr gärna informera ifall ni hör nât där hemma, vi har fâtt i uppgift att ta reda pâ sâ mycket vi kan.

Men förutom det, och en lite bângstyrig mage, är allt bra med mig. Jag har en fantastiskt stor och underbart mogen mango i bussen som väntar pâ mig. Tror att det fâr bli det till lunch. Sen kanske jag tar ett dopp i poolen.

Ja, det var väl allt för den här gângen, och med förhoppning att det inte ska dröja lika länge till nästa gâng.

Caroline Hammarström
Senast aktiv - från Stockholm, Stockholms län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem