Resdagboken

Via Ferrata Brigata Tridentina

fredag 15 juli 2011 Calfosch, Trentino-Alto Adige, Italien
  • 460 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Under natten drömde Magnus om hala slippriga berg och tappade fotfästen. När vi slog upp våra gardiner möttes vi av en härlig blå himmel - så då skulle vi få chansen att göra ytterligare en Ferrata vår sista dag i Dolomiterna. Vi hade siktet redan inställt på kanske en av de vackraste ferratorna i området nämligen VF Brig. Tridentina, som reser sig mäktigt upp ur dalen där byn Colfosco ligger. Enligt vår guidebok "It's only one thing wrong with this route, it's popularity"
Iväg ånyo över Gardena Passet till parkeringen nedanför berget. Trots att vi redan var riggade och klara för avmarsch klockan nio, var vi långt ifrån ensamma. Ferratan är uppdelad i två sektioner, den första är lite kortare och man klättrar upp för den första bergväggen. Efter en kvarts fortsatt vandring var vi framme vid den verkliga utmaningen Tridentina. Bra klippor gjorde det möjligt att hela tiden försöka hitta bra grepp för händer och fötter (eller åtminstone för något av dessa) och man klättrade så sakteliga uppåt meter för meter. det gick inte att ta sig fram i något snabbare tempo, utan man fick invänta framförvarande klättrare - och det kanske var lika bra det, det var jobbigt ändå. Efter nästan 3(!!) timmars klättring var vi uppe vid den sista delen av klättringen, och nu började det bli riktigt brant. De som ville (inte vi) kunde här ta en "Notaufsteig" och vandra/klättra upp utefter dalen som ledde upp till refugion i toppen av ferratan. Vi andra som var där för att löpa hela linan ut, bokstavligen talat, fortsatte upp för de lodräta väggarna. Här började vi ta mer och mer hjälp av stålvajern för att hänga sig fast vid klippväggen. När vi slutliggen nådde upp till toppen av den gigantiska kalkstensklippan, ledde en kabelbro med plank tvärs över en flera hundra meter djup ravin. Med andakt klev vi över helvetesgapet, och passade på att både titta, filma och ta kort.

Väl över på det andra berget var den faktiska ferratan över och vi slog oss ner på en liten gräsplätt och bälgade i oss vatten - mycket nöjda med oss själva och vår insats på berget. När vi sneglade på klockan hade vi klättrat i över 4 timmar - kan bli träningsvärk imorgon!

Vi fortsatte upp till Refugion, som låg på toppen av leden, mellan omgivande toppar fulla med snö. Vi var nu 2600 meters höjd - det högsta vi varit på denna resa. Vi avnjöt lite varm mat och en öl i solskenet, men satte på oss gore-tex jackan då temperaturen inte var mer än 10 grader och det blåste en del uppe på den här höjden. För att ta sig ner gick man utefter en led (återigen väldigt bra skyltat, med numrerade leder) ner i en djup dal som brant ledde neråt mot parkeringen ca 800 höjdmeter längre ned. Det fanns vajer uppspänt på delar av sträckan, men mestadels kasade vi neråt i rullgruset. När vi nästan var nere hade ovädersmoln börjat torna upp sig, och fem minuter innan vi kom fram till parkeringen började det regna, åskmuller hördes i fjärran. Tur att man inte är på väg upp nu sa vi till varandra.

På vägen tillbaka mot hotellet började det regna kraftigt och hagla. Vi tog ändå en stickare ner till Selva, där vi åt glass innan vi åkte tillbaka till hotellet och ett varmt bad!

Nu på kvällen åskar det för fullt igen. Imorgon bär det iväg mot Verona tidigt på morgonen, för att få möjlighet att se dess sevärdheter.

(bilder kommer att läggas in senare!)

Magnus Berndtsson
Senast aktiv - från Göteborg, Västra Götalands län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem